Eller ja, det är inte uppehållet som varit omotiverat utan jag. Å andra sidan är det föga förvånande att det kan gå ett halvår eller till och med ett år mellan uppdateringarna så allt är väl som sig bör.

Intresset för omvärlden har varit dalande, jag har haft nog i min egen omgivning som blivit prioriterat och hur det än är så får man ändå se en blogg som en del av omvärlden. Den riktar sig ju direkt mot någon specifik målgrupp eller intresseområde. Faktiskt finns ingen tanke eller motiv alls bakom den. Ibland skriver jag, ibland inte, det är så enkelt och om någon finner något intresse i något av det jag skriver så är väl det kul. Ser man tillbaka på de kommentarer som kommit in så kan man också konstatera att jag mest lyckats provocera några oliktänkande.

Dock så har min syn på samhället och människan i stort expanderat. Mer specifikt har jag vid några tillfällen under våren hamnat i diskussioner om evolution och människans eget existensberättigande. Jag tycker att vi tar alldeles för lättvindigt på det faktum att vi dikterar villkoren för allt levande på denna planet. Människan har tagit på sig en sorts roll som gud, en gud helt utan konsekvenstänkande. Varje handling har en konsekvens om än så liten. Detta enkla faktum går att se i val vi gör i vår vardag, i politiken, i relationer, i allt.

Jag hävdar att människan är en ödets nyck, en art som egentligen aldrig borde ha utvecklas till det vi är idag. Vi sprider oss till världens alla hörn, parasiterar inte bara på planetens resurser utan även på varandra. Via teknik håller vi varandra vid liv trots de dödliga sjukdomar naturen ger för att hålla oss i schack. Att kalla det evolution är för mig befängt, på kort sikt kan vi kanske säga att utvecklas men i praktiken kan vi underhålla den enorma population vi består av. Naturresurserna räcker helt enkelt till för att stödja vår livsstil.

Jag kan inte säga att jag vill gå tillbaka till någon typ neanderthallivsstil men jag vill i alla fall att kommande generationer skall ha möjlighet och resurser till att kunna tänka på sig själv och få vara lite egoistiska. Det är trots allt djupt rotat i vår genetik att samla och nyttja resurser för vår egen överlevnad, på det sättet skiljer vi oss inte från djurvärlden. Som vi lever nu kommer inte vi ha möjligheten att vara oss själva i framtida generationer. Men kanske är det då Darwin och hans evolution tar tillbaka sitt styre över oss och skickar in oss på rätt spår igen...